Tänk att det ska vara så svårt att bara få vara lycklig..
Vet varken ut eller in längre..
Önskar att allt kunde bli så där underbart igen,det enda jag vill är att känna mig trygg och älskad.
Saker har verkligen blivit annorlunda,känns som om hjärtat har brustit i miljoner bitar.
Hur ska man hitta tillbaka till känslorna ,när hjärtat redan är skadat?
Hur ska man kunna glömma allt som varit och försöka gå på som ingenting?

Känner mig som världens sämsta mamma till hjärtat,när jag inte ens kan få hennes familj att hålla ihop.
Fattar inte hur det kunnat bli såhär..
Han var ju mitt allt,den som jag trodde aldrig skulle kunna få mig att gråta..han var den snällaste människa jag mött,den jag kunde berätta allt för.
Vill ha tillbaka min underbara Staffan!! Hur ska jag kunna bli den Tess jag var, när inget är som förr?

Gud jag saknar honom så mycket!!Känns som om min bästa vän är borta..

Åker kanske hem ikväll..behöver mina föräldrar..sen får vi hoppas på ett lyckligt slut.
Det sista man ska ge upp är ju hoppet,eller hur?