Är som sagt tillbaka till lilla Övik igen. Känns lite jobbigt med allt efter påsken..
Det gör så ont ,men ändå känns det så bra att få vara tillsammans en stund. Är skönt att känna lite närhet..
Är så svårt när känslorna finns men det bara inte funkar. Förvirringen är total! Tror jag blir knäpp snart =/
Hur ska man någonsin kunna hitta tillbaka helt,när allt varit så krossat och förstört?
Och om man vi inte blir tillsammans igen,kommer jag då att tänka "tänk om" resten av livet?

Nu är det dags för desperata!! =)

See ya!