Känns som om jag trycker ner mig själv under skorna just nu,det går så upp och ner hela tiden.
Har haft en tung jävla dag,vill sätta mig ner och bara gråta lite till.
Är så psykiskt jobbigt att packa i lägenheten. Det gör ont att vara ensam,och det gör så ont att sätta fram sakerna som vi hade tillsammans.
Fotoramar med kort från då vi var det lyckligaste paret i hela världen ligger bara där och glor på mig. Och jag klarar inte av att lägga ner dem i kartongen igen. Jag saknar dig så sjukt mycket ibland. Hela hjärtat blöder!
Saknar oss då allt var bra och jag fick ligga i dina armar och känna mig som den tryggaste flickan i hela världen.Fan att du ska vara så svår att älska!
Jag som trodde jag hade lyckats bli starkare =/ Jag är så jävla svag!