flyter på
Livet flyter på och dagarna går. Jag har kommit ut på praktik och är inne på andra veckan nu.
Går jättebra!men som den känsliga person jag är, så är det med många tankar innanför pannbenet..
Vissa dagar känner man sig nerstämd då man lämnar huset. Det är så sorgligt att tänka på människorna de en gång var..
Men det är samtidigt väldigt givande, verkligen en livserfarenhet och ger massa ny kunskap.
Just nu längtar jag bara efter att få börja jobba igen!! Less på att vända på varenda krona.Blä!
Lillan har varit med sin far i helgen,jag kan fortfarande inte rå för att jag tycker det är så otroligt jobbigt att lämna henne. Allt känns så fel!
Jag vill inte ha det så här, men vad gör man? Känns så sjukt att hon spenderar tiden med andra människor som jag inte ens träffat. Hon sover i nån annans hem, i en annan familj. Helt jävla skruvat! Det tar kål på mig!
Det är ju min flicka,jag vill inte dela henne med nån annan =( Som mamma vill man ju som på nåt vis ha "ensamrätten" på den biten,att hon nån gång i framtiden skulle ha en ev styvmorsa ger mig en stor klump i magen.
Fast det är ju som inget jag kan göra åt den saken..om han älskar oss så mycket som han påstår så hade han väl kämpat mer för oss från första början?
Känner fortfarande rädsla för att gå in i nåt nytt,om något som man trodde så starkt på inte fungerade. Och om jag nu var så otroligt älskad ,hur vet man då att nästa som påstår sig älska mig verkligen menar det?
Hur gör man för att bli lycklig igen,när situationen är som den är? Ibland önskar jag att jag kunde tänka mindre och bara köra på..
Lillan kändes varm ikväll, hoppas inte det är nån feber på gång. Det lär väl visa sig under natten.
Hoppas ni alla har det bra där ute var ni nu än är =) Natti natt!
Jag förstår att det känns jobbigt, som mamma vill man kunna vara nära sitt barn hela tiden. Och om det skulle komma en styvmamma med i bilden, nej den tanken gör för ont att ens tänka.
Skulle du vilja att det blir ni två igen?
Ja det är verkligen jättejobbigt =( Kommer aldrig känna mig tillfreds med detta..
Nej jag vet inte..jag har sett alldeles för mycket av hans negativa sidor för att kunna känna mig trygg med tanken på ett livslångt förhållande, tyvärr tror jag inte det skulle fungera..självklart önskar man att familjen kunde vara tillsammans,men hur mycket jag än önskar så tror jag att det alltid kommer resultera i samma sak.vi värderar saker så olika..vi kommer nog alltid älska varandra,men vi klarar nog inte av att leva tillsammans.
Det förstår jag verkligen att det aldrig kommer att kännas bra med det. Brukar din dotter vara varannan helg hos sin pappa eller är det mer?
Det verkar vettigt som du funderar, trygghet är ett måste i ett förhållande. Har ju läst din blogg ett tag och du verkade så ledsen ofta innan du flyttade. Ensam ofta på kvällarna och så, du verkar gladare nu.
Ja hon åker dit varannan helg. Ja att känna trygghet och glädje är allt. Det går inte att leva med en konstant inre stress,man blir ju sjuk..så ja jag är nog lite gladare =) Just nu är det bara jag som styr över mitt eget liv. Vi har det bra tillsammans,jag och lillhjärtat! =)
Ni verkar ha det bra tillsammans :-) Precis, det är värre att leva med någon och känns sådär än att vara ensam med sitt barn. Tror att alla mår bättre av det i längden. Sedan bor du väl inte så långt ifrån din familj nu, óch det måste ju kännas bra. det är skönt att ha sin familj nära.
Hur kommer ditt ex att reagera om du träffar någon ny? Haha jag låter säkert alldeles för nyfiken, men det är bara låta bli att svara om det blir för personligt.
Lider gumms av att åka hit ner. Gråter hon.Då ska hon inte åka. Jag blir ochså nedstämd när du skriver så.
