Idag är en sån dag som tankarna yr runt och jag kan inte koncentrera mig på sånt som måste göras.
Arbetet som ska göras blir det inget gjort på, för hjärnan jobbar på högvarv på helt annat som vägrar släppa taget..

Hur går man vidare då någon lämnat så stora spår i ens själ?
Jag vill vara kall och bara leva vidare som inget hänt..det har gått 6 månader sen jag flyttade men i hjärtat känns det som igår.
ibland är det så sjukt jobbigt att känna en människa allt för väl..att bara genom ett samtal på telefon kunna få reda på mer än jag vill, utan att mycket egentligen blivit sagt.
För min egen skull måste jag sluta fundera..jag måste släppa dig nu..jag lever fortfarande kvar i tankarna på det som var för väldigt längesedan.
Är så svårt att förstå hur tokigt förälskade vi var, att veta hur otroligt älskad jag kände mig. 
Jag var den enda flickan som betydde något. Det var vi två mot världen!
Kanske vara jag bara blåögd?
Den som jag aldrig trodde skulle få mig att gråta en enda tår,har fått mig att gråta floder..jag känner sån hatkärlek. Ibland gör du mig bara förvirrad..varför kan du inte bara vara tyst?

Fattar du inte att jag hade kunnat gjort precis vad som helst för dig,om du bara hade funnits där för mig?

Agghhhh! Sluta fundera och jobba på nu!!